Skanepiraten’s Weblog

Innan du var klar för världen så vårdades du av kärlek och formades till det underbara som så skulle ge mig mitt begär. Du stodd upp ur hetan och du bara var där. I min förvåning var du först inget, men efter stundernas minuter så fylldes jag allt mer av ett begär till dig. Jag började sakta ta mig fram till dig och sen var du där. Du doftade så gott och mitt begär jag nu kände, det fick mig att vattnas i munnen. Ja jag vill bara ha dig nu ! Ingen annan utan bara du. Sekunder efter det så var du i min mun, du var det godaste jag nånsin fått smakat på. Ja nu var du bara min och ingen annans. Du gjorde mig lyckligast i köket när jag fick dig. Har så försökt finna någon sen den dagen, men utan lycka är jag ensam utan det som jag så saknar. Ja det fanns verkligen bara en som du men nu är du borta och bara jag finns kvar och minnen av dig.

Ja du var verkligen du, för vem kunde veta att en peppakaka kunde vara så god <3

Snön den dalar sakta men säkert utanför hans fönster, kylan den kryper sakta igenom fönstret men blir uppvärmd från den varma glöggen som står på spisen. I köket där står alla godsaker som ska ätas, dofterna dom fyller upp rummet och allt känns så underbart. Julgranen står i hörnet i tv rummet och lyser upp. På tv går Kalle anka och det börjar dra ihop sig till slutet. allt är precis som en vanlig jul, allt är där precis som det ska vara. Men ändå inte.

För allt fanns där, föräldrarna satt i soffan och barn barnen tittade på Kalle anka. Maten var där också precis som granen. Men nånting var fel denna jul. Det sägs att julen är den ensammaste dagen på hela året. Men undrar om man egentligen är ensam eller om man mer saknar någon? För nu när han stod där och allt var som det skulle så kände han sig mer ensam än nån annan. För exakt ett år sen då hade han suttit inte hemma utan hos henne och fått sin första jul klapp från den han älskade av hela sitt hjärta.Han minns var alla satt och vad han fick. Ja parfymerna och kalsongerna till och med ;P Han minns allt, inte för att han tänkt mycket på det utan för då var han lycklig. Då var han lyckligast på jorden, allt var helt perfekt. Men nu är han hemma ett år senare utan att han hon vid sin sida. Men ensam är han inte ändån för han har sin familj där vid sin sida, men i hans hjärta han känner sig mer ensam än han nånsin gjort för.

Nu nu är den här, julen som vi alla så längtar till varje år. Men han själv längtade inte till denna julen med blossa glögg, utan han längtade tillbaka till den goda sövde glöggen och allt som var då. God jul tänker han för sig själv och sedan var den julen över..

Han satt där, som så många gånger för. Solens sista sken har sedan länge lagt sig och mörkret har kruppit fram i natten. Han ser på den bild som han så många frågat om varför, ja varför är det såhär? Tårarna dom kommer direkt när han tittar på fotot. På fotot man ser pojken så lycklig och glad. Han håller om hon som höll han glad, men det var länge sen fotot togs och den sommaren har varit sen länge. Han strycker av sina tårar och tittar på sin mobil, ja varje kväll har varit lika dan. Han vet väll innerst inne att det är förbi. Men han hoppas än idag att på mobilen han ska se det som han så saknar, det meddelande som han så hoppas ska komma till han igen.

Han lägger sig ner och låter tårarna finns sin plats. Han har sedan länge gett upp hoppet om att dom ska ta slut, för hur mycket han än försöker så är dom där. Han saknar henne så sjukt mycket och önskade så att hon kunde se hur mycket han ångrar sig. Han vill ta tillbaka dom orden som kom ut och ställa allt till rätta. Han vet inte hur många gånger han fått höra att han borde gå vidare och han har försökt. Men han kan inte släppa det som han känner inom sitt hjärta än idag, det är hon som är där. Exakt lika starkt som den dagen då dom sågs för första gången, den varma dagen då han klev av bussen och fick se henne för första gången.

Än idag, än idag.

Den dansar genom skyn, den gör sitt första och sista fall i sitt liv. Men fallet är inte rakt utan är som en dans mot markens kalla skal. Så vacker och fin den är. Mystiken i formerna får en att undra hur den kommit till, nåt som är så enkelt kan bli så underbart vacker och få en att stanna upp av undran. Fallet börjar allt mer närma sitt slut, men vart den kommer landa det vet man inte förrens den väll hittat sin plats. Vinden får den att dansa och svaja så det ser helt rogivande ut. För trots fallet så går det med lugnet och tystnaden ner. Ensam är den kall och liten i världen. Men ensam den aldrig kommer, för detta är den första av många som dansar ner mot den kalla marken.

Den ser nu sin plats där den kommer stanna, den svajar till lite lä’tt och sen var den där. Ja den första var där nu, men kort där efter kommer också dens vänner som dansat samma väg ner. Marken nu fylls allt mer och den mörka kalla marken nu skiftar färg från tråkiga mörk färg till vit och den hårda marken ser allt mer mjuk ut efter varje minut som går i den tysta natten.  I tystnaden dom faller ner mot oss, för att sedan stanna där tills värmen funnit sin plats igen. Det som började som en enkel vattendroppe nu ligger på vår mark som snö framför våra fötter. Tänk att en enkel droppe kan bli en sån fin kristall som lyser upp våran värld i detta mörker som nu fyller vår värd. Ja nu är den här, den mysiga snön som lyser upp vår kalla värld och ger oss ro i mörkret som vintern för med sig.

Som en solstråle han står och sliter på sin skola, ja han är en av dom duktiga i klassen. Ja denna pojke han kämpar och sliter. Med ett leende på sina läppar han klarar allt och ger allt för att få det rätt. På festerna är han av dom som står och drar dom mest sjukaste skämten och får alla andra att skratta. Ja han är en sån där allmänt trevlig pojke som alla tycker om. Man ser han alltid med ett leende och energin han har är inte av denna värld har många sagt. Men pojken själv är ödmjuk och säger sig bara vara bra på saker. Sen hans förklaring till att han alltid är glad är att ett skratt förlänger livet. Men visst pojken har ju haft sina stunder han med, men vem har inte det? Men för alla som är runtomkring han och får lära känna han tycker att han är en trevlig och glad person. Men sanningen över detta är långt från sagd.

För varje dag han går upp med ett leende, han skrattar åt sig själv när han ser sig i spegeln. Under dagen ja allt han klarar med. Men på kvällarna när tystnaden sakta men säkert börja finna sin plats och sängen börjar nalkas ja då börjar också detta leende tyna bort. För varje steg han tar närmare sig allt närmare sin säng hans ansikte blir allt kallare. För han själv är det mest jobbigaste som finns är inte att jobba så han knappt pallar med det. Utan det är att ligga där ensam i sin säng och känna saknaden som jagar han varje kväll. Han lägger ner sit huvud på kudden och drar täcket om sig. Samma sekund han försöker sova ja då kommer det han räds mest för här i livet. Han känner hur tårarna sakta men säkert börjar finna sin plats utan på hans kind och all glädje som han haft är som bort blåst sen länge.

Pojken hoppas så innerligt att än dag få det där smset som han så många gånger hoppats få på sin mobil. Men än idag har det inte kommit fram och ja kanske det aldrig kommer fram. Men inne i pojkens lilla hjärta ja där finns hoppet kvar ännu och känslorna dom ligger där med. Men hoppet fyller han med glädje av att ja kanske en dag det kan bli som han hoppas, men för varje dag som går hoppet får sig en törn. Men pojken tänker inte ge upp, för det som får han gråta på kvällarna också får han att bli lycklig.                                     Hoppet och känslorna, ja dom finns kvar än idag.

Kärlek det är precis som ny pressad apelsinjuice,
Tänk er ett glas med ny pressad apelsinjuice, den där första klunken när man känner den goda sötman och den underbart goda känslan av nyttighet. Det är precis som kärlek för mig, för det finns inget mer underbart och uppfriskande som riktig kärlek. Precis så är apelsin juice för mig, för den omtanke och vårdnad som använts för att ta fram det goda. Ja det kan bara vara underbar och gosig kärlek. Så när jag sitter där på min veranda och ser solens strålar börjar komma fram från nattens framtåg. Så sitter jag där och njuter av min apelsin juice. För den är precis som kärlek för mig, för det finns inget mer renare och mer underbart än ny pressad apelsin juice. Precis som kärleken så är den ren och så därför sitter jag där med mitt glas i handen och känner hur jag fylls av all kärlek och renhet.

Kärlek det är precis som ny pressad apelsinjuice, för det finns inget sötare och godare än det.

Drömmar dom gör våra dagar lättare, för i en dröm finns inga gränser eller något som stoppar en. Precis som hoppet som vi har inom oss själv. Hoppas kan man göra om allt möjligt men i drömmarna där kan man få uppleva det som hoppas så på. Vi drömmer alla olika och på så otroligt många sätt. Men det sägs att en dröm den kommer från dom renaste tankarna inom oss själv och är våra rätta känslor. En dröm kan aldrig förnekas eller ses undan för när man drömmer finns bara en själv där. I en dröm kan man vara precis vad som helst eller vara vad som helst. Det enda som begränsar ens drömmar ja det är ju ens fantasi själv. Man kan drömma om dom där miljonerna som man så många gånger önskat vinna eller att se sig klara av det provet som man så räds för.

Vi har alla olika drömmar precis som mina är olika alla andras. Men vad som finns i mina drömmar är många saker men en sak som sitter hårdast och som finns där en idag. Ja det är du, du som jag saknar mest av allt. Jag har bara inte hoppet kvar om dig utan även i mina drömmar finns du. I drömmen som den är, så är det du och jag. Du och jag det hoppas jag än idag att det kan bli. För hoppas det gör jag var dag och i mina drömma där är du och jag så som det var för. Men kan det en dag bli verklighet, ja det är frågan det. Precis som hoppet håller oss kvar, så hjälper drömmarna oss att få rätsida på våra liv.

I mina drömmar, ja i mina drömmar finns du. Idag är inte den drömmen en verklighet men jag hoppas att en dag då finner vi varandra igen.

Pojken han sitter där med tårarna i sin själ. Pojken ser på bilden på dom två och känner hur hans hjärta försöker finna tröst. Han kan inte tro att det är han nu helt ensam och ingen där bredvid han. Hans leende som sitter på fotot när han håller om henne har sakta börjat blekna bort, precis som fotot lika så. Han saknar denna flicka så innerligt och önskade han kunde få vara vid hennes sida igen. Men pojken nu känner sej ensam och lämnad helt utanför för allt som var dom två. Men det han inte vet är att den flicka som han så saknar så innerligt också i samma stund saknar pojken lika så. Men orden som skulle kommit fram, ja dom fick aldrig ta sig fram. Pojken och flickan som saknade varandra, ingen av dom vet vad den andra känner. För dom få ord som behövs fick aldrig komma fram.

Orden som aldrig fick komma fram, ja dom orden önskar nog dom båda att dom kommit fram. Men tystnaden tog över och lämnade dom båda på skilda vägar för att aldrig bli ett igen.

Ensam, ja ensam pojken tar sig fram i livet. Mycket han har fått uppleva och mycket mer kommer det bli. Han tar sin steg sakta fram genom världen som nu känns som ett land av is och taggtråd som tar i han vart han än går. Men livet var inte alltid så, han minns en gång i tiden då det var blommor så långt man kunde se och solen sken hårt mot hans bleka kind. Allt runt omkring han var varmt och mysigt. Vart han än gick möte han leenden och glädje. Men inget av detta han har sett eller kännt på länge. Men är det verkligen världen som blivit sådan eller det är nåt annat?

Han tittar noga runt omkring sig och ser nåt som han känner igen långt inom sig. Det är ett leende från en helt okänd person som med bara vänligheten ler mot han. Han försöker känna den där värmen igen som han så länge saknat men utan lycka och kyla emot sig så blir det inget alls. Han försöker så komma ihåg hur det var att känna värmen mot hans kropp, hur lukterna var och ja hur allt var. Men hur mycket han än försöker så är allt som är runt omkring han bara evig kyla. Är det hans eget fel att det blivit såhär? Ja ingen kan egentligen säga nåt om vad som är vad. Men en gång i tiden då var det inte såhär. Frågan är bara om det kan bli så igen?

Så än idag vandrar pojken sakta fram genom kyla och taggtråd i förhoppningen om att en dag finna värmen och lyckan igen.