Utanför stormen river framåt, dom sista löven på ekens grenar försöker hålla sig fast men förlorar snabbt sitt fäste. Löv, grenar, ja till och med grannens sommar möbler, ja allt flyttar sig runt av vindens kraft.
Det är vinterns krafter som sveper sig över Skånes sista sommar minnen, snart allt skal stå stilla i väntan på nästa tid. Huset skakar när vinden slår emot, ljuset i köket fladdrar till lite snabbt och snart allt är i mörker. Vinden har nu slagit ut strömmen och inte ens badrums lampan går o tända. I tv rummet det nu står några ljus tända och sprider lite värme i rummet, men nu när bara värme ljusen brinner och är det enda sken som lyser upp ja helt plötsligt känns allt så lugnt och ingen jäkt på tid eller något program man måste kolla 20:00 för finns ju ingen ström i huset…
Ibland kan det vara skönt utan tid o passa eller tid alls för den delen, För utan strömmen ingenting funkar inte ens klockan på mobilen, för till slut så tar batteriet slut där med och då finns bara mörker kvar…eller? När det är som mörkast kanske det känns jobbigt men det är lätt o råda bot på.
I mörkret man kan lysa upp för sig själv genom minnen av glada tider eller bara roliga saker för stunden. Men utan att stå o jäkta för framtidens tid så kan man ta sig tid och bara njuta av det goda från igår. Då tiden redan varit,i tid och i otid.
Tid, årstiden,våran tid,, ja allt detta har en sak gemensamt och det är tid. Klockan går runt runt och tiden stannar aldrig upp. För att få tid måste man ta sig tid och finna tid för att få det riktigt mysiga känslan av att man lever. Tid han har nu, för utanför stormen drar på men i huset ljusen brinner och kaminen värmer i sitt hörn. När allt stannar upp och bara han är där, ja finns det bara en sak som han vill mer nu än nånsin, frågan är bara finns tiden kvar? Eller har tiden gått förbi.
