En gammal man sitter ensam ute på sin terrass, han dricker en kopp kaffe samtidigt som han går igenom en låda av allt möjligt som han samlat på sig genom åren. Han är ju trots allt över 70 år. Han hittar en massa bilder från tiden då festande var allt som gällde, ja där finns ännu mer saker som han minns tillbaka på. Men i botten av lådan han hittar nåt som han glömt i alla sina år, en liten medaljong och ja det är ingen vanlig medaljong för den spelar en låt som går direkt till hans hjärta.
Han tar upp den ur lådan och försöker få upp den, den var innan blank och fin. Men idag matt och sliten. Han fick tillslut upp den, men till sin förtvivlan så har spelet gått sönder. Han hämtar lite redskap och försöker få allt på plats igen. Det är många delar som sitter där i så han tar det lugnt och försöker lista ut vart allt ska sitta. Solen som innan sken mitt på dagen nu börjar nå sina sista minuters tid. Men då samtidigt innan dom sista strålarna går ner så fick han ihop medaljongen, han tar ett djupt andetag och vrider upp spelet. Den gnisslar lite och det verkar nästan som den inte ska funka, men han drar den tills det inte går mer. Han når slutet och släpper mekanismen, först händer inget men tillslut så börjar den snurra där i och låten börjar spela.
Han känner en lätt tår kommer längs med hans kind, han torkar bort den men snart igen kommer det fler. Han minns allt och vad som en gång var, varför det blev som det blev får han aldrig svar på. Men hans känslor finns där än idag. Hans hjärta kanske är slitet och kanske inte slår lika hårt, men än håller den känslorna kvar.
En sista gång, ja en sista gång fick han höra den låten. Men han fick aldrig en sista gång med henne eller veta vart hon försvann. Om han hade kunnat, så hade han funnits vid hennes sida tills den dagen hans hjärta slutar slå. Ja en sista gång, en sista chans och för evigt han hade stått vid hennes sida i vått o tort. мое сердце твое навсегда
