Har ni nånsin tittat upp på himmelen en mörk sommar natt och har ni sett alla miljoner och åter miljoner stjärnor som värmer upp den mörka kvällen?
Han går ut en kväll bara för att få igång kroppen lite, men inte för att gå på nån bar eller för att träffa nån utan bara att få andas ut sina tankar och känna lugn. Han går längsmed en grus väg som säkert funnits där hundra år innan han, luften är inte så varm som den var innan på dagen. I luften kvälls daggen börjar fylla på med sin fuktiga känsla och gräset får vila från solens starka strålar. Längre bort ser han några hjortar skuttar över åkrarna och fåglarna har börjat lugna sig för nattens vila. Kvällen är kommen och snart slår det över till natt.
Han kommer fram till sin lilla kulle som han brukar sitta på och titta över landskapet. Han sätter sig direkt ner på gräset och bara tar ett par djupa andetag, först ser han bara landskapet framför sig med skuggorna från träden. Men så fort ögonen anpassat sig mer och mörkret tar mer kraft så blir allt mer tydligt. I gräset längre bort ser han några kaniner som springer runt i gräset, träden svajar lite lätt i topparna från den dova vinden som sveper om deras grenar. Men efter som tiden går och tankarna börjar flyga iväg mellan himmel och jord så sveper hans blick uppåt och hans ögonen blir förvånad av den fina tavla av världens alla ljus han har ovan sig. Ljusen har funnits där längre än människan skulle man nog kunna tro och alla stjärnbilder som finns där med, han känner egentligen inte till så mycket om stjärnorna på himmelen men att bara titta på dom får han att bli förvånad av deras skönhet och mysterium.
Men ljuset som han ser från stjärnorna, lyser nu för hans ögon och för alla nattens vakna liv. Men ljuset som möter dom har färdats lång väg från där stjärnorna sitter och tiden sen det ljuset tog sin färd har varit länge o lång. Men sen från ingenstans så trillar nånting ner längsmed hans kind, den vill visa sig där frame i stjärnornas ljus. Det är en tår från hans innersta som letat sig fram till hans kind, den ville ta sig fram för ljuset från stjärnorna påminner om hur det var förr. Stjärnornas ljus är nog av det renaste ljus som finns, det har färdats många mil och mött mycket på vägen men nu får han och alla som finns där lyckan att få deras ljus på sig.
I stjärnornas ljus, hans hjärta brister för ljuset som han sitter i känns precis som när han han var med henne. Hon är hans stjärna på himmelen och stjärnorna finns för evigt på himmelen.
