En kväll som alla dom andra
Resan igen tar sin sats och vägen börjar rulla på, blicken sitter som fastklistrad i sikt mot sikten som finner sig utanför glasets sida. Allt åker förbi så snabbt så man knappt man hinner uppfatta vad man åker förbi, men vad som man åker ifrån ja det vet man väll. Det som finns där hemma blir allt längre ifrån än vad det var innan för en sekund sen, saknad men också glädje infinner sig på samma gång. För glädjen är ju mot det som resan tar en men saknaden och är det som man åker allt längre ifrån. Men som varje resa så ska man också tillbaka en dag och det är det som får att saknaden att tyna bort, för glädjen tar dess plats och får en att tänka på att komma hem.
En kväll som alla dom andra, både med glädje och saknad på samma gång resan tar sin fart igen.
