Ja var får jag allt ifrån,

december 16, 2008 at 6:40 e m (Mina tankar)

Sitter här nu i mina sista dagar i skåne och funderar lite smått på denna dryck som fångat mig i sin makt. Denna söta smaken som först krossar ens smaklökar och sedan ger en varm stött av värmande kryddor. Ja det är bara denna dryck som kan smaka så, för inte ens om man skulle tillföra kolsyra så skulle det inte bli godare, för det är från grunden perfekt och gott. Tänk att detta som man inte gillade riktigt när man var mindre nu är drycken som fyller en med värm och glädje.Finns många drycker i världen och många passar till bra många saker. Men denna dryck den ska drickas nu i dessa tider av snö och kyla. Des mörkröda färg som glimrar av skenet från värmen ljusen som står brevid. Ja det ser ut som att drycken dansar för en i mörkrets tider och dofterna som fyller rummet ja allt känns så mysigt.

Dofterna som sitter fast i minnet på en, dom minnena från när man var liten. Denna dryck då inte var något gott, men precis som vin så blir allt bättre efter åren som går. Precis som kärlek mellan två människor, allt efter tiden som går så inser man allt mer sina känslor och allt smakar bara goare för var dag som går. Så jag fyller upp en kopp till av denna varma dryck och önskar en God jul.

Ja var får jag allt ifrån, ja inte vet jag men glöggen den är go och precis som den gör mig varm och go inombords Gör också mina känslor för dig.

Så med dessa ord är bloggens sista ord skriva för detta år, kommer tillbaka igen efter nyår. Men innan des så God jul och gott nytt år på er alla som följer denna blogg.

Permalänk Kommentera

Som en blåklocka,

december 15, 2008 at 8:20 e m (Mina tankar)

Denna blomma är fridlyst och finns inte på många ställen. Många vårdar dom blommor som finns med kärlek och ömhet. Man gör verkligen allt för att blomman ska trivas så bra som möjligt. Varför kan säkert många fråga sig? Men denna blomma är inte som alla andra och ser inte ut som andra. Den har sin egna färg och ser ut på sitt sätt. Färgen som den har i sig fyller omgivningen med sprakande färg och känslan av att hitta den blomma gör en mer lyckligare än nåt annat. en blå klocka finns inte över allt och vårdas av dom som ser des underbara skönhet. Finns många som tycker om andra blommor och färger men en blåklocka den får mig att drömma iväg. Varför kanske du undrar? Ja varför ingentligen, men precis som det finns fler blommor i världen och färger. Varför ta det som finns över allt när man kan ta nåt som är så sällsynt och underbart som det. Med det vill jag bara säga en sak.

Som en blåklocka, precis så känner jag för dig <3

Permalänk Kommentera

du,

december 15, 2008 at 3:12 f m (Mina tankar)

Innan du var klar för världen så vårdades du av kärlek och formades till det underbara som så skulle ge mig mitt begär. Du stodd upp ur hetan och du bara var där. I min förvåning var du först inget, men efter stundernas minuter så fylldes jag allt mer av ett begär till dig. Jag började sakta ta mig fram till dig och sen var du där. Du doftade så gott och mitt begär jag nu kände, det fick mig att vattnas i munnen. Ja jag vill bara ha dig nu ! Ingen annan utan bara du. Sekunder efter det så var du i min mun, du var det godaste jag nånsin fått smakat på. Ja nu var du bara min och ingen annans. Du gjorde mig lyckligast i köket när jag fick dig. Har så försökt finna någon sen den dagen, men utan lycka är jag ensam utan det som jag så saknar. Ja det fanns verkligen bara en som du men nu är du borta och bara jag finns kvar och minnen av dig.

Ja du var verkligen du, för vem kunde veta att en peppakaka kunde vara så god <3

Permalänk Kommentera

nu är den här,

december 15, 2008 at 1:26 f m (Mina tankar)

Snön den dalar sakta men säkert utanför hans fönster, kylan den kryper sakta igenom fönstret men blir uppvärmd från den varma glöggen som står på spisen. I köket där står alla godsaker som ska ätas, dofterna dom fyller upp rummet och allt känns så underbart. Julgranen står i hörnet i tv rummet och lyser upp. På tv går Kalle anka och det börjar dra ihop sig till slutet. allt är precis som en vanlig jul, allt är där precis som det ska vara. Men ändå inte.

För allt fanns där, föräldrarna satt i soffan och barn barnen tittade på Kalle anka. Maten var där också precis som granen. Men nånting var fel denna jul. Det sägs att julen är den ensammaste dagen på hela året. Men undrar om man egentligen är ensam eller om man mer saknar någon? För nu när han stod där och allt var som det skulle så kände han sig mer ensam än nån annan. För exakt ett år sen då hade han suttit inte hemma utan hos henne och fått sin första jul klapp från den han älskade av hela sitt hjärta.Han minns var alla satt och vad han fick. Ja parfymerna och kalsongerna till och med ;P Han minns allt, inte för att han tänkt mycket på det utan för då var han lycklig. Då var han lyckligast på jorden, allt var helt perfekt. Men nu är han hemma ett år senare utan att han hon vid sin sida. Men ensam är han inte ändån för han har sin familj där vid sin sida, men i hans hjärta han känner sig mer ensam än han nånsin gjort för.

Nu nu är den här, julen som vi alla så längtar till varje år. Men han själv längtade inte till denna julen med blossa glögg, utan han längtade tillbaka till den goda sövde glöggen och allt som var då. God jul tänker han för sig själv och sedan var den julen över..

Permalänk Kommentera

Än idag,

december 10, 2008 at 5:43 f m (Mina tankar)

Han satt där, som så många gånger för. Solens sista sken har sedan länge lagt sig och mörkret har kruppit fram i natten. Han ser på den bild som han så många frågat om varför, ja varför är det såhär? Tårarna dom kommer direkt när han tittar på fotot. På fotot man ser pojken så lycklig och glad. Han håller om hon som höll han glad, men det var länge sen fotot togs och den sommaren har varit sen länge. Han strycker av sina tårar och tittar på sin mobil, ja varje kväll har varit lika dan. Han vet väll innerst inne att det är förbi. Men han hoppas än idag att på mobilen han ska se det som han så saknar, det meddelande som han så hoppas ska komma till han igen.

Han lägger sig ner och låter tårarna finns sin plats. Han har sedan länge gett upp hoppet om att dom ska ta slut, för hur mycket han än försöker så är dom där. Han saknar henne så sjukt mycket och önskade så att hon kunde se hur mycket han ångrar sig. Han vill ta tillbaka dom orden som kom ut och ställa allt till rätta. Han vet inte hur många gånger han fått höra att han borde gå vidare och han har försökt. Men han kan inte släppa det som han känner inom sitt hjärta än idag, det är hon som är där. Exakt lika starkt som den dagen då dom sågs för första gången, den varma dagen då han klev av bussen och fick se henne för första gången.

Än idag, än idag.

Permalänk Kommentera

Ja nu är den här,

december 6, 2008 at 10:17 e m (Mina tankar)

Den dansar genom skyn, den gör sitt första och sista fall i sitt liv. Men fallet är inte rakt utan är som en dans mot markens kalla skal. Så vacker och fin den är. Mystiken i formerna får en att undra hur den kommit till, nåt som är så enkelt kan bli så underbart vacker och få en att stanna upp av undran. Fallet börjar allt mer närma sitt slut, men vart den kommer landa det vet man inte förrens den väll hittat sin plats. Vinden får den att dansa och svaja så det ser helt rogivande ut. För trots fallet så går det med lugnet och tystnaden ner. Ensam är den kall och liten i världen. Men ensam den aldrig kommer, för detta är den första av många som dansar ner mot den kalla marken.

Den ser nu sin plats där den kommer stanna, den svajar till lite lä’tt och sen var den där. Ja den första var där nu, men kort där efter kommer också dens vänner som dansat samma väg ner. Marken nu fylls allt mer och den mörka kalla marken nu skiftar färg från tråkiga mörk färg till vit och den hårda marken ser allt mer mjuk ut efter varje minut som går i den tysta natten.  I tystnaden dom faller ner mot oss, för att sedan stanna där tills värmen funnit sin plats igen. Det som började som en enkel vattendroppe nu ligger på vår mark som snö framför våra fötter. Tänk att en enkel droppe kan bli en sån fin kristall som lyser upp våran värld i detta mörker som nu fyller vår värd. Ja nu är den här, den mysiga snön som lyser upp vår kalla värld och ger oss ro i mörkret som vintern för med sig.

Permalänk Kommentera

Hoppet och känslorna,

december 4, 2008 at 4:42 e m (Mina tankar)

Som en solstråle han står och sliter på sin skola, ja han är en av dom duktiga i klassen. Ja denna pojke han kämpar och sliter. Med ett leende på sina läppar han klarar allt och ger allt för att få det rätt. På festerna är han av dom som står och drar dom mest sjukaste skämten och får alla andra att skratta. Ja han är en sån där allmänt trevlig pojke som alla tycker om. Man ser han alltid med ett leende och energin han har är inte av denna värld har många sagt. Men pojken själv är ödmjuk och säger sig bara vara bra på saker. Sen hans förklaring till att han alltid är glad är att ett skratt förlänger livet. Men visst pojken har ju haft sina stunder han med, men vem har inte det? Men för alla som är runtomkring han och får lära känna han tycker att han är en trevlig och glad person. Men sanningen över detta är långt från sagd.

För varje dag han går upp med ett leende, han skrattar åt sig själv när han ser sig i spegeln. Under dagen ja allt han klarar med. Men på kvällarna när tystnaden sakta men säkert börja finna sin plats och sängen börjar nalkas ja då börjar också detta leende tyna bort. För varje steg han tar närmare sig allt närmare sin säng hans ansikte blir allt kallare. För han själv är det mest jobbigaste som finns är inte att jobba så han knappt pallar med det. Utan det är att ligga där ensam i sin säng och känna saknaden som jagar han varje kväll. Han lägger ner sit huvud på kudden och drar täcket om sig. Samma sekund han försöker sova ja då kommer det han räds mest för här i livet. Han känner hur tårarna sakta men säkert börjar finna sin plats utan på hans kind och all glädje som han haft är som bort blåst sen länge.

Pojken hoppas så innerligt att än dag få det där smset som han så många gånger hoppats få på sin mobil. Men än idag har det inte kommit fram och ja kanske det aldrig kommer fram. Men inne i pojkens lilla hjärta ja där finns hoppet kvar ännu och känslorna dom ligger där med. Men hoppet fyller han med glädje av att ja kanske en dag det kan bli som han hoppas, men för varje dag som går hoppet får sig en törn. Men pojken tänker inte ge upp, för det som får han gråta på kvällarna också får han att bli lycklig.                                     Hoppet och känslorna, ja dom finns kvar än idag.

Permalänk Kommentera