Kärlek det är precis som ny pressad apelsinjuice,
Kärlek det är precis som ny pressad apelsinjuice,
Tänk er ett glas med ny pressad apelsinjuice, den där första klunken när man känner den goda sötman och den underbart goda känslan av nyttighet. Det är precis som kärlek för mig, för det finns inget mer underbart och uppfriskande som riktig kärlek. Precis så är apelsin juice för mig, för den omtanke och vårdnad som använts för att ta fram det goda. Ja det kan bara vara underbar och gosig kärlek. Så när jag sitter där på min veranda och ser solens strålar börjar komma fram från nattens framtåg. Så sitter jag där och njuter av min apelsin juice. För den är precis som kärlek för mig, för det finns inget mer renare och mer underbart än ny pressad apelsin juice. Precis som kärleken så är den ren och så därför sitter jag där med mitt glas i handen och känner hur jag fylls av all kärlek och renhet.
Kärlek det är precis som ny pressad apelsinjuice, för det finns inget sötare och godare än det.
I mina drömmar,
Drömmar dom gör våra dagar lättare, för i en dröm finns inga gränser eller något som stoppar en. Precis som hoppet som vi har inom oss själv. Hoppas kan man göra om allt möjligt men i drömmarna där kan man få uppleva det som hoppas så på. Vi drömmer alla olika och på så otroligt många sätt. Men det sägs att en dröm den kommer från dom renaste tankarna inom oss själv och är våra rätta känslor. En dröm kan aldrig förnekas eller ses undan för när man drömmer finns bara en själv där. I en dröm kan man vara precis vad som helst eller vara vad som helst. Det enda som begränsar ens drömmar ja det är ju ens fantasi själv. Man kan drömma om dom där miljonerna som man så många gånger önskat vinna eller att se sig klara av det provet som man så räds för.
Vi har alla olika drömmar precis som mina är olika alla andras. Men vad som finns i mina drömmar är många saker men en sak som sitter hårdast och som finns där en idag. Ja det är du, du som jag saknar mest av allt. Jag har bara inte hoppet kvar om dig utan även i mina drömmar finns du. I drömmen som den är, så är det du och jag. Du och jag det hoppas jag än idag att det kan bli. För hoppas det gör jag var dag och i mina drömma där är du och jag så som det var för. Men kan det en dag bli verklighet, ja det är frågan det. Precis som hoppet håller oss kvar, så hjälper drömmarna oss att få rätsida på våra liv.
I mina drömmar, ja i mina drömmar finns du. Idag är inte den drömmen en verklighet men jag hoppas att en dag då finner vi varandra igen.
Orden som aldrig fick komma fram,
Pojken han sitter där med tårarna i sin själ. Pojken ser på bilden på dom två och känner hur hans hjärta försöker finna tröst. Han kan inte tro att det är han nu helt ensam och ingen där bredvid han. Hans leende som sitter på fotot när han håller om henne har sakta börjat blekna bort, precis som fotot lika så. Han saknar denna flicka så innerligt och önskade han kunde få vara vid hennes sida igen. Men pojken nu känner sej ensam och lämnad helt utanför för allt som var dom två. Men det han inte vet är att den flicka som han så saknar så innerligt också i samma stund saknar pojken lika så. Men orden som skulle kommit fram, ja dom fick aldrig ta sig fram. Pojken och flickan som saknade varandra, ingen av dom vet vad den andra känner. För dom få ord som behövs fick aldrig komma fram.
Orden som aldrig fick komma fram, ja dom orden önskar nog dom båda att dom kommit fram. Men tystnaden tog över och lämnade dom båda på skilda vägar för att aldrig bli ett igen.
Så än idag,
Ensam, ja ensam pojken tar sig fram i livet. Mycket han har fått uppleva och mycket mer kommer det bli. Han tar sin steg sakta fram genom världen som nu känns som ett land av is och taggtråd som tar i han vart han än går. Men livet var inte alltid så, han minns en gång i tiden då det var blommor så långt man kunde se och solen sken hårt mot hans bleka kind. Allt runt omkring han var varmt och mysigt. Vart han än gick möte han leenden och glädje. Men inget av detta han har sett eller kännt på länge. Men är det verkligen världen som blivit sådan eller det är nåt annat?
Han tittar noga runt omkring sig och ser nåt som han känner igen långt inom sig. Det är ett leende från en helt okänd person som med bara vänligheten ler mot han. Han försöker känna den där värmen igen som han så länge saknat men utan lycka och kyla emot sig så blir det inget alls. Han försöker så komma ihåg hur det var att känna värmen mot hans kropp, hur lukterna var och ja hur allt var. Men hur mycket han än försöker så är allt som är runt omkring han bara evig kyla. Är det hans eget fel att det blivit såhär? Ja ingen kan egentligen säga nåt om vad som är vad. Men en gång i tiden då var det inte såhär. Frågan är bara om det kan bli så igen?
Så än idag vandrar pojken sakta fram genom kyla och taggtråd i förhoppningen om att en dag finna värmen och lyckan igen.
Pojken som aldrig trott på gud,
Pojken han sitter på sin trappa och ser ut på den klara mörka skyn. Kylan i natten har sakta men säkert börja kyla ner hans kropp och tårarna dom åker sakta nerför hans kind. Pojken ser upp över skyn och ser månen som starkt lyser upp mörkrets kväll. Han torkar sig över ögonen och känner att hans fingrar blivit kalla. Men in i värmen vill pojken inte utan han vill sitta där och försöka finna svaret med sitt liv. Han tänker då på månen, ja månen som sitter där på skyn. Han önskade han kune vara månen för en natt, för då för en sista gång skulle han kunna få se den som han så hårt håller kär. Det har gått så lång tid sen han såg henne men ännu önskar han att han kunde få bli hennes igen. Bara tanken att få se henne i ögonen igen får pojken att gråta allt hårdare.
Han går upp från trappan och ställer sig på knä ute på det kalla gräset. Gräset fuktar ner hans byxor och gör han allt kallare. Men inget av detta har han i sina tankar. Han tar ihop sina två händer och ber, ja han ber om att bara för en sista gång få träffa den flicka som han älskar. Att bara för en sista gång få den underbara kramen som bara hon kan ge och att få höra hennes röst en sista gång. Han håller sina händer hårt och vill nästan skricka ut sin sorg men håller det till sig själv.
Pojken som aldrig trott på gud, nu sitter där på knä i månens sken och ber för en sista gång. Hans hjärta ber så hårt det går, men det enda det får tillbaka är nattens tystnad och ensamhetens kyla.
En kaka,
En sista kaka finns kvar på bordet och denna kaka vill en liten pojke ha. Pojken har sedan länge smakat på en sådan kaka och han minns hur underbart go och söt den är. Han ögon nästan glimtar av lusten efter denna lilla kaka. Men bordet är högt och den lilla pojken har precis börjat lära sig gå. Han staplar sig fram till bordskanten och känner doften från kakan. Han vill så gärna ha denna kaka. Han ser sig omkring för att få hjälp för att nå kakan men det finns ingen där. Pojken sträcker sig så långt han kan, men utom räckhåll kakan ligger. Han försöker igen men utan lycka denna gången heller. Pojken försöker så gott han kan men till den kakan han vill ha kan han ej nå. Han känner hur sakta tårarna kommer fram för han blir ledsen att han inte kan nå kakan. Kakan ligger där precis inom räckhåll men han når inte hela vägen. Den lilla kaka som han så innerligt vill, ja denna lilla kaka. Han minns så hur underbart go den är och hur lycklig han skulle bli om han kunde nå den.
Precis så känner sig kärleken inombords just nu, det känns som att jag bara behöver sträcka mig så når jag. Men hur mycket jag än sträcker på mig så när jag inte hela vägen. Den lilla kaka som pojken inte kunde nå är dej jag saknar. Du är min kaka som jag ej kan nå. Jag försöker och försöker men utan lycka sitter jag här. Saknar dej så men utom räckhåll du är. Önskade så att jag en dag kan nå hela vägen fram och få tag i den kaka som jag saknar så innerligt.
En kaka, ingen vanlig kaka utan den kakan.
::Update::
Hej svejs bloggen ja varit borta nu i lite över två veckor. Men med ny energi och en dryg förkylning så är jag tillbaka igen med många nya ideer till nya texter.
