Dom var ett,
Dom var två, en pojke och en flicka. Deras glädje tillsammans var större än nåt annat. Varje dag vaknade dom med ett leende av deras kärlek till varandra. Inget kunde få dom att ens för en sekund att tveka för varandra. Dom gjorde allt tillsammans, allt var perfekt och mysigt. Varje person som såg dom tillsammans sa att deras kärlek var starkare än nåt annat. Glädjen dom hade till varandra spred sig som en eld bland andra. Dom utstrålade värme och kärlek så långt ögat kunde se. Dom stöttade varandra i vått och torrt. Dom sa “vi för alltid” till varandra, men en dag då hände nåt hemskt.
Deras värld vändes upp och ner. Solens sken byttes mot mörka moln och den kalla vindens drag. Dom två som var ett, nu lever på varsitt håll. Nu vaknar dom upp ensamma och utan det där leendet. I deras ögon ser man spår av den lycka som dom en gång hade. I deras själv finns spåren kvar av deras kärlek till varandra, men skadan som har skett är för stor. Dom två som var ett för alltid nu lever olika liv utan varandra. Varför blev det så kan många fråga sig. Ja varför blev det så? Det vet nog bara dom två. Men svaren och lösningen på dessa frågor är långt ifrån nåt som nån egentligen kan se.
Dom var ett, men sen blev dom två.
