Nu när allt är borta,
Nu tiden efter varför känns det så? Jag stodd på jobbet och jobbade på. Sen fick jag en känsla vet inte vad den stod för men försökte förstå. Visste inte om jag skulle gråta eller försvinna. Varför känns det så hårt, kan inte fatta att det lilla hopp som jag balanserat på har nu dragits undan och nu sitter jag här helt ensam. Kan inte fatta att det inte är du och jag igen. All tid tillsammans, alla våra minnen, våra upplevelser och .. ja allt som vi hade tillsammans. Tänker tillbaka på tiden vi hade och mina fel jag gjort. Men också alla våra underbara minnen som vi har tillsammans. Men det mest sjuka är att allt som jag stört mig på är det jag saknar mest nu, önskade jag kunde få vara vid din sida en sista gång. Bara att få en sista gång höra dig gnälla på mig och se hur du tittade på mig när jag gjorde fel. Jag saknar det så hårt, låter säkert hur fel och sjukt som helst men när jag tänker på det så faller mina tårar som floder.
Trodde inte det skulle slå hårt men det är värre än nåt annat, jag insåg väll aldrig riktigt mina känslor för dig. Jag blickade väll förbi och såg inte sanningen av allt. Alla skador jag gjort, alla mina fel som finns i dit minne. Hur kunde allt gå så fel kan jag ännu inte förstå men en dag hoppas jag att det jag har gjort inte finns mer i dit minne och jag är bara en fläck i dit minne. Känns tragiskt att tänka så men det är nog det bästa som kan ske, för så underbar som du var innan och fick mig alltid att le. Till att ge mig kalla ord och inget annat än att visa mig vilken skit jag är. Ja att jag fick dig att bli sån visar bara att jag är nåt som inte är nåt bra för dig utan bara ska raderas och aldrig ska komma tillbaka igen. Saknar vår tid tillsammans och önskade jag kunde gå tillbaka. Men samtidigt tänker jag på hur jag fått dig att bli. Ja då är du bättre utan mig så du slipper bli sårad igen. För jag är inget att ha för dig utan ska försvinna ur dit liv.
Pojken som innan hade allt, ja nu sitter han ensam och tänker på allt. Allt som han störde sig på, ja det saknar han mest hos den han älskade. Han önskade att han kunde få en sista gång se henne i ögonen och få höra hennes röst en sista gång. Men inget mer av det han nånsin kommer få igen, han fick henne att bli nåt som visade att han inte var nåt bra för henne. Han känner inne i sitt lilla hjärta en känsla som han aldrig känt för, han tänker på alla minnen som han har kvar men inser också att detta är något som han aldrig mer kommer få uppleva. Pojken känner hur sakta en tår rinner längs han kind och denna ensamma tår är bara en av många som han kommer få. För det han gjort ska han gråta tusen och åter tusen gånger över. Han hade allt men nu har han inget kvar förutom sig själv.
Nu när allt är borta, vad finns kvar då?
