Precis som början,
Vi har alla våra saker som vi upplever i livet. Skola/jobb/förhållande/hobby/film/musik. Men som allt detta har gemensamt är att det som har en början har ju också ett slut. Kvittar hur man vrider på det så finns det ett slut. Men man kan ju alltid försöka ändra detta slut så det blir på bästa sätt. Som jobb till exempel, jobba på samma ställe hela livet och sen avsluta med pension. Istället då för att bytta jobb hit och dit. Eller förhållande, ha samma förhållande livet ut och hålla sig trogen och kär. Eller så blir det att man byter och går till nån annan. Finns så många början som slut på alla fronter i livet. Visa är bättre än andra. Men vissa slut önskade jag att jag kunde ändra på. För detta var verkligen inte det jag trodde. Men har väll bara hoppats för mycket för att se verkligheten av min skada. Hur jag än vrider och vänder på det så verkar detta vara slutet. Önskar fortfarande att jag kunde ändra på det. Men detta är väll det bästa som kan göras.
Pojken som började på något så underbart, han älskade allt och tänkte detta kommer aldrig ta slut. Men en dag då efter många händelser så fanns där ett slut inget alls som det han hade tänkt sig. Han ville så gärna få detta slut ändrat men över detta har han ingen kontroll på. Så från den värmande och kärleksgoa starten till det kalla slutet och ensamhetens vakande skugga. Men sorg i sitt hjärta ser han slutet och sanningen. Pojken som hade allt, har nu inget. Utan bara ensamhetens skugga som följer han vart han en går.
Precis som början, så finns det också ett slut. Början och slutet kan man aldrig ändra. bara när slutet ska ske.
