När man var liten,
När man var liten, ja minns ni den tiden?
Nu pratar jag inte om när man är 10 år utan snarare vid 4-6 års åldern.
Minns alla tankar och ideer som man hade på den tiden?
På den tiden så var det nåt negativt i livet som dök upp så fanns det direkt alltid en lösning.
Skrapade man sig på knäet för att man trillade så fick man en kram av mor och hon blåste på såret.
Sen så var man glad igen. Eller om man var ovänn med nån så var bästa lösningen att man gav en godisbit och en kram som förlåt.
Eller om man kännde sig ensam i sängen när man skulle somna och hade ingen i närheten.
Ja då kunnde man ta sin snuttefilt eller sin favorit nalle och mysa med den.
Tiden var bättre för, brukar många säga och detta är nog varför.
Allt var så mycket enklare och mysigare.
Nu förtiden om man ska lösa ett ”litet” problem så krävs det dagar och en massa ord innan man kan se ljuset på lösningen.
Nu har vi blivit så komplicerade och hårda av oss så vi har svårt att tänka en enkel lösning eller nåt liknande.
När man var liten, ja då var livet lättare.
