M1, saknar dej..
Han vaknar upp under sitt mysiga täcke, under täcket värmen är perfekt och utanför täcket är det så små mysigt kallt. Han kramar om täckte och vänder sig om. Men det är då alla dessa känslor bara flyger iväg och helt plötsligt känns inget alls.För bredvid är det inte samma som det var i hans dröm, utan där är bara en tom sida på hans säng.
Han suckar djupt och försöker komma igång, men sängen håller han hårt kvar. Dessa mornar har varit många och dom ser ut att fortsätta i samma mönster för hans hjärta vill inte gå vidare.
Söta drömmar, mysiga är dom och ja dom är det som gör att allt känns bra. Men när han vaknar ja då är han tillbaka i verkligheten igen. Han vill så gärna gå vidare men för djupt det sitter i hans hjärta…
Långt bort i fjärran ser man sandrök från en stor mängd av nåt som rör sig snabbt och i flock. Han har ett långt strå i munnen, hans cowboy hatt sitter på som den ska och han bestämmer sig att bege sig ut efter denna rök. Han rider snabbt framåt över vidderna och närmar sig denna snabba flock. Han stannar snabbt upp och känner i marken att det vibrerar så det är en stor flock han tagit upp jakten emot.
Närmare han kommer ju mer säker han blir på sin sak om vad han närmar sig, han ser bara ett stort moln framför sig men bakom detta hör han ljuden och lukten börjar bli allt starkare. Han tar fram sitt nät och börjar nu förberedda sig för sin stora fångst. Han kastar ut nätet och nu väntar bara att röken ska lägga sig så han se över jaktens fångst...
I nätet dom försöker slita sig loss men inser snart att det är försent, han drar dom hemåt till sin gård där han ska släppa in dom bland dom andra. Väl framme på gården står hon där, han livs kärlek och sin underbara fru. Han visar fångsten för henne och sen går han fram till grinden och öppnar nätet, dom studsar ut direkt till dom andra som finns där.
Han tar av sig skjortan och låter sig svalkas av vindens mjuka vindar. Sen ler han stolt och känner han har lyckats stort idag. För hans fångst var stor denna gången hela 14 stycken, ja det är inte varje dag han har lyckats fånga så många köttbullar. Han är en köttbulle farmare och han står sig stolt när han säger det.
En fantasi, ja det är en fantasi, men visst är det kul o gå på Ikea?
Utanför stormen river framåt, dom sista löven på ekens grenar försöker hålla sig fast men förlorar snabbt sitt fäste. Löv, grenar, ja till och med grannens sommar möbler, ja allt flyttar sig runt av vindens kraft.
Det är vinterns krafter som sveper sig över Skånes sista sommar minnen, snart allt skal stå stilla i väntan på nästa tid. Huset skakar när vinden slår emot, ljuset i köket fladdrar till lite snabbt och snart allt är i mörker. Vinden har nu slagit ut strömmen och inte ens badrums lampan går o tända. I tv rummet det nu står några ljus tända och sprider lite värme i rummet, men nu när bara värme ljusen brinner och är det enda sken som lyser upp ja helt plötsligt känns allt så lugnt och ingen jäkt på tid eller något program man måste kolla 20:00 för finns ju ingen ström i huset…
Ibland kan det vara skönt utan tid o passa eller tid alls för den delen, För utan strömmen ingenting funkar inte ens klockan på mobilen, för till slut så tar batteriet slut där med och då finns bara mörker kvar…eller? När det är som mörkast kanske det känns jobbigt men det är lätt o råda bot på.
I mörkret man kan lysa upp för sig själv genom minnen av glada tider eller bara roliga saker för stunden. Men utan att stå o jäkta för framtidens tid så kan man ta sig tid och bara njuta av det goda från igår. Då tiden redan varit,i tid och i otid.
Tid, årstiden,våran tid,, ja allt detta har en sak gemensamt och det är tid. Klockan går runt runt och tiden stannar aldrig upp. För att få tid måste man ta sig tid och finna tid för att få det riktigt mysiga känslan av att man lever. Tid han har nu, för utanför stormen drar på men i huset ljusen brinner och kaminen värmer i sitt hörn. När allt stannar upp och bara han är där, ja finns det bara en sak som han vill mer nu än nånsin, frågan är bara finns tiden kvar? Eller har tiden gått förbi.
Han vacklade fram, smärtan i hans bröst växte till sig allt mer och han inser att snart är det dags. Han trillar ihop på marken och försöker att övervinna smärtan men kroppen ger sakta men säkert upp, världen runt han blir allt mer suddig och snart ser han bara mörker. Hans hjärtas har varit sorgset sen länge och men nu brast det för sista gången för han. Men sen helt plötsligt öppnas hans ögon och han ser ett ljus. Det är nästan för skarpt för att titta rätt emot det. Han tvekar lite först, men sen ställer han tar sig upp. På ostadiga ben han tar sig fram mot detta ting. Allt runt honom som känns mörkt och ångestfullt, men desto närmare han kommer så försvinner allt mer av dessa känslor och byts mot en mysigare känsla.
Han försöker titta förbi ljuset men ser ej riktigt vad det är, men ju närmare han kommer desto mer börjar han se vad som finns där. Men sen helt plötsligt, från ingen stans försvinner allt? Sen helt plötsligt står han i ett kök, han känner inte igen det men det känns som ”hemma” på nåt konstigt sätt. Han går runt i huset och på nåt konstigt sätt känns allt bra, men han känner inte igen sig eller gör han?
Han hör lite ljud utanför och tittar ut genom fönstret för att se vad det är. Först ser han bara en kvinna som kommer gående längs grusgången upp till huset, men det är nånting mer. Brevid henne går ett litet barn, han ser inte om det är en flicka eller pojke men nu känner han en känsla som han inte känt på länge. Men nu vet han var han är och vad han är, detta är framtiden han drömmer om…
Gå inte mot ljuset, det har många sagt, för det är då allt är över? Men att se framåt trotts allt mörker runt en och kunna se ett ljus på allt, ja det är styrka det. Så gå inte mot ljuset, spring istället för en dag blir allt bra.
En gammal man sitter ensam ute på sin terrass, han dricker en kopp kaffe samtidigt som han går igenom en låda av allt möjligt som han samlat på sig genom åren. Han är ju trots allt över 70 år. Han hittar en massa bilder från tiden då festande var allt som gällde, ja där finns ännu mer saker som han minns tillbaka på. Men i botten av lådan han hittar nåt som han glömt i alla sina år, en liten medaljong och ja det är ingen vanlig medaljong för den spelar en låt som går direkt till hans hjärta.
Han tar upp den ur lådan och försöker få upp den, den var innan blank och fin. Men idag matt och sliten. Han fick tillslut upp den, men till sin förtvivlan så har spelet gått sönder. Han hämtar lite redskap och försöker få allt på plats igen. Det är många delar som sitter där i så han tar det lugnt och försöker lista ut vart allt ska sitta. Solen som innan sken mitt på dagen nu börjar nå sina sista minuters tid. Men då samtidigt innan dom sista strålarna går ner så fick han ihop medaljongen, han tar ett djupt andetag och vrider upp spelet. Den gnisslar lite och det verkar nästan som den inte ska funka, men han drar den tills det inte går mer. Han når slutet och släpper mekanismen, först händer inget men tillslut så börjar den snurra där i och låten börjar spela.
Han känner en lätt tår kommer längs med hans kind, han torkar bort den men snart igen kommer det fler. Han minns allt och vad som en gång var, varför det blev som det blev får han aldrig svar på. Men hans känslor finns där än idag. Hans hjärta kanske är slitet och kanske inte slår lika hårt, men än håller den känslorna kvar.
En sista gång, ja en sista gång fick han höra den låten. Men han fick aldrig en sista gång med henne eller veta vart hon försvann. Om han hade kunnat, så hade han funnits vid hennes sida tills den dagen hans hjärta slutar slå. Ja en sista gång, en sista chans och för evigt han hade stått vid hennes sida i vått o tort. мое сердце твое навсегда
Har ni nånsin tittat upp på himmelen en mörk sommar natt och har ni sett alla miljoner och åter miljoner stjärnor som värmer upp den mörka kvällen?
Han går ut en kväll bara för att få igång kroppen lite, men inte för att gå på nån bar eller för att träffa nån utan bara att få andas ut sina tankar och känna lugn. Han går längsmed en grus väg som säkert funnits där hundra år innan han, luften är inte så varm som den var innan på dagen. I luften kvälls daggen börjar fylla på med sin fuktiga känsla och gräset får vila från solens starka strålar. Längre bort ser han några hjortar skuttar över åkrarna och fåglarna har börjat lugna sig för nattens vila. Kvällen är kommen och snart slår det över till natt.
Han kommer fram till sin lilla kulle som han brukar sitta på och titta över landskapet. Han sätter sig direkt ner på gräset och bara tar ett par djupa andetag, först ser han bara landskapet framför sig med skuggorna från träden. Men så fort ögonen anpassat sig mer och mörkret tar mer kraft så blir allt mer tydligt. I gräset längre bort ser han några kaniner som springer runt i gräset, träden svajar lite lätt i topparna från den dova vinden som sveper om deras grenar. Men efter som tiden går och tankarna börjar flyga iväg mellan himmel och jord så sveper hans blick uppåt och hans ögonen blir förvånad av den fina tavla av världens alla ljus han har ovan sig. Ljusen har funnits där längre än människan skulle man nog kunna tro och alla stjärnbilder som finns där med, han känner egentligen inte till så mycket om stjärnorna på himmelen men att bara titta på dom får han att bli förvånad av deras skönhet och mysterium.
Men ljuset som han ser från stjärnorna, lyser nu för hans ögon och för alla nattens vakna liv. Men ljuset som möter dom har färdats lång väg från där stjärnorna sitter och tiden sen det ljuset tog sin färd har varit länge o lång. Men sen från ingenstans så trillar nånting ner längsmed hans kind, den vill visa sig där frame i stjärnornas ljus. Det är en tår från hans innersta som letat sig fram till hans kind, den ville ta sig fram för ljuset från stjärnorna påminner om hur det var förr. Stjärnornas ljus är nog av det renaste ljus som finns, det har färdats många mil och mött mycket på vägen men nu får han och alla som finns där lyckan att få deras ljus på sig.
I stjärnornas ljus, hans hjärta brister för ljuset som han sitter i känns precis som när han han var med henne. Hon är hans stjärna på himmelen och stjärnorna finns för evigt på himmelen.
Hjärtat slår, dunken slår i samma takt året runt, inte ens när han springer ökar hjärtat takten. Den slår i samma starka takt, kanske det är kaffet som han dricker så mycket som gör att hjärtat slår samma hela tiden? Han vet inte vad men när han är ute och löper så försöker han driva på kroppen ännu mer, men trots att kroppen vill dra på mer så ger inte hjärtat mer eller mindre. Så han löper i samma takt och lever livet i samma takt.
Han vaknar mitt i natten och först tror han att drömmen han hade var verklig och då går hjärtat i rus, slagen är snabba men på ett positivt sätt och starka. En varm känsla smeker sig över hans kropp, men efter en stund slagen går ner i samma takt igen och den positiva känsla som fanns försvinner lika snabbt som kvällens kyla sveper sig om hans kropp när han sätter sig upp. Nånting fattas..
Hjärtat slår, men det slår inte för han. Han gav bort sitt hjärta till sitt livs kärlek, hjärtat väntar på henne. Hjärtat slår och kommer göra det, så länge ända tills åldern tar sin kraft och övervinner slagen.
I tystheten som ingen annan hör slår ljudet från förr, den klingande melodin som slår inom hans hjärta ja den finns där då som nu och för alltid. För kärlek är för evigt och för alltid.
Melodin spelas upp med ett djup som på samma sett som djupet i hennes ögon, men den är likaså lika klar i ljudet som hennes skönhet.
Slagen dom slår, på samma sätt som hans hjärtas slag och dom slår bara för henne. Hans hjärta är hennes tills evighetens slut
När han känner sig riktigt ensam och ensamhetens kyla inte vill släppa tag om hans själ. Ja då har han ett knep som får varje grad av kyla att fly från sitt fäste och hans hjärta får bulta hårt igen.
Hans kropp saknar beröringen som han innan fått uppleva, bara en kram eller att få hålla om ja det värmde mer än nåt han nånsin känt. Han tar snabba steg och ställer sig beredd.
Först kommer det som en chock och hans kropp fryser sig stel, men efter en stund det är nåt annat som sker. En varm känsla sveper sig över hans själv och hans hud nu allt mer känns varm o go. Han håller sina ögon stängda och låter känslorna att få minnena att komma till liv igen. I hans lilla hjärta nu slagen blivit snabbare och hårdare, allt känns så mycket mysigare. Känslan känns precis som att hon skulle vara där, men när han öppnar ögonen är det bara han där…
När det varma vattnet sveper sig över hans huvud och rinner nerför hans kropp, ja den varma känsla är den samma som när han är med henne. En riktigt het dusch får varje del av hans kropp och sinnen att vakna till fullt liv igen.
Han försöker få värme runt omkring sig, men hon är den enda som ger den riktiga värme som hans hjärta så mycket saknar.
